Frön.

Nu börjar det kännas som slutspurten i min trädgård. Kan ju såklart fortfarande skörda godsaker men det känns ändå som den sista sucken är tagen. Jag har en hel del kvar att göra dock, så som att sätta blomlökar och såklart vitlök, (som blev så himla lyckat i år). Landen ska även ses över. Växthuset måste göras rent och krukor tömmas på gamla växter och jord. Men än är det tid kvar tills dess.

Senaste veckan har jag dock ägnat mig åt att ta fröer från blommor och tomater. Har blivit väldigt intresserad av att just ta fröer och driva upp dem på våren. Det är såklart spännande och se alltsammans gro, men det är även bra mycket mer ekonomiskt. Det blir ju lätt väldans dyrt med trädgård om man ska köpa allt uppdrivet och "färdigt"på plantskolan. Så nu experimenterar jag lite med vad som fungerar och vad som absolut inte gör det. Så får vi se vad jag får köpa i panik sen, när vissa fröer inte ville.

Vegetarisk minestronesoppa med black garlic.

Hemma med sjukt barn och då tyckte jag att det passade att göra en härligt mustig minestronesoppa. Använde det här recepet från allas vår Underbara Clara. Dock använde jag black garlic istället för vanlig vitlök. Kul med något nytt. Sen kunde jag skörda paprika från växthuset idag. Den fick bli pålägg till brödet.

Alltsammans blev riktigt gott och mitt liv som "vegetarian" håller i sig utan några som helst problem. Saknar inte ens kött, så allt känns kalas än så länge.

Inget speciellt faktiskt.

Ett tag sedan jag skrev, men jag har haft en del annat för mig så då blir det lite färre inlägg helt enkelt.

I helgen var jag hemma hos min fina vän och träffade hennes nyfödda, (hur små är de egentligen?). Det var väldigt rogivande och för en gång skull var det ingen stress. Alltid annars far vi runt som tättingar för att försöka träffa så många som möjligt av dem vi känner. Ett stort krux eftersom jag vill träffa alla men när man inte får en lugn stund blir det jobbigt. Det här är verkligen en av nackdelarna med att bo långt ifrån släkt och vänner. Lider av det och önskar att jag bodde närmre eller faktiskt kunde flytta hem.  

Har även börjat fnula på en grej som jag hoppas ska gå i uppfyllelse. Känns spännande och läskigt men det är något som måste göras helt enkelt. Vill ju såklart berätta vad det är men samtidigt vill jag inte gå händelserna i förväg. Så vi väntar och ser vad som sker.

Har faktiskt inte så mycket att bjuda er på idag, ville mest visa att jag finns här men några bilder från Österlen som vi besökte i somras kan ni ändå få se.

Önskar att jag hade en egen traktor och den här fina hade passat mig.

Jag och lillen hittade ett stall en dag. Vi gick in för att kolla på de ståtliga djuren.

En vecka utan kött + en plan.

Under en vecka har jag inte ätit kött, (förutom den riktigt goda nudelsalladen med räkor då). Jag har inte saknat köttet alls, men har dock saknat inspiration till goda och roliga vegetariska recept. Därför beställde jag boken "Mera vego - mat för hela familjen" idag. Hoppas så att den ska vara bra och ge oss en massa härlig mat på bordet.

Men åter till den köttfria veckan. Jag måste nog säga att jag är lite förvånad över mina känslor efter en vecka. Själva hälsobiten vet jag ingenting om. För jag känner inte att jag mår speciellt mycket bättre efter sju köttfria dagar, (kan ju också bero på att jag varit sjuk i en hel vecka), men däremot känner jag ingen längtan efter kött. Fisk och skaldjur, absolut, men inget annat. Idag t.ex. köpte jag kyckling till middag. Kände ändå att nu får det nog vara dags för en "riktig" middag. Fast när jag skulle laga alltsammans slutade det med att jag inte kände för den där fågelbiten. Jag kände t.o.m en viss avsmak mot den inplastade köttbiten som låg i kylskåpet, (som sagt väldigt förvånad över mina känslor här, dock välkomnar jag dem med viss nyfikenhet. Vad ska detta leda till undrar jag såklart?)
Det hela slutade med att jag åt mina hemmagjorda rotsakschips med vitlökssmör utan att sakna det där som alltid har en given plats på tallriken - köttet.
Återstår dock att se om jag kommer äta upp fågeln imorgon. Tillagad blir den i alla fall, för maken och lillen älskar kött.

Men jag har nog ändå en plan för det hela. Jag ska helt enkelt testa att dra ner på köttätandet, för sluta äta det helt tror jag inte kommer ske. Sen när man verkligen längtar efter en bit kött, (kommer inte tacka nej när jag blir bjuden) eller när man vill ha det lite festligt så handlar jag hem kött, ekologiskt. Helst från någon gård här på Öland. Då blir det hela något man kan se fram emot, mer högtidligt.
Vill inte gå in för mycket på svensk djurhållning och allt därikring. För jag har inte tillräckliga kunskaper. Däremot kan jag känna vissa tveksamheter till all denna massproduktion inom köttindustrin. Vem vill inte att djuren ska ha det bra hela vägen? Känner på något vis att jag vill bort från det.
Därför tar jag nu min plan och skrider till verket. Hoppas så att jag inte faller tillbaka i gamla vanor och att min kropp kommer må bättre utan enorma mängder kött. Jag vet att miljön kommer göra det i alla fall.

Sen vill jag bara poängtera att jag bara talar för mig själv. För jag vet att detta är en väldigt känslig fråga. Att äta kött eller ej?! Men det här vill jag prova och de andra tu i min familj gör på sitt sätt. Bara så att ni vet. Så nu fortsätter jag i samma spår som den föregående veckan så får vi helt enkelt se...

Äppelskörd.

Eftersom vi har uppmärksammat att vårt äppelträd bär på enormt mycket frukt det här året så bestämde jag att igår var en bra dag att plocka ner frukten.

När den här bilden togs hade vi dock rensat av det mesta.

Jag fann en passande låda för äpplena och...

...en perfekt hjälpreda som tog sitt arbete på största allvar. Speciellt viktigt att ta en provtugga på alla äpplen innan man lägger ner dem i lådan.

Åhej...

Ljuvligt. Nu kan vi musta, baka paj och ja, äta en massa äpplen.

Äpplena och hjälpredan fick åka på den här helt fantastiska och smarta vagnen/släpet upp till huset, (maken köpte den när han inhandlade vår potatisupptagare och som vi har använt den. Ett riktigt toppen köp.) Sen var det bara att ta tillvara på alltsammans, som jag inte riktigt gjort än. Men snart så...

När huset talar till en.

När vi skulle hyra ut stugan i somras möblerade vi om i ett av rummen. Detta slutade med att vi rev ut den hemskt fula gula mattan som legat på golvet i alla år. Under mattan fann vi tidningar från 1942. Jag som är väldigt historia intresserad kände genast de berömda vingslagen.
Samma känsla fick jag även när vi tog bort golv och grävde ur jord i brygghuset och fann massor med gamla skor. Det var både skor för barn och vuxna och så välbevarade. Gissningsvis var de från förra sekelskiftet. Vi hittade även en arm från porslinsdocka. Vem hade haft den?
Några år tidigare fann vi ett fotografi på en kvinna i spånet som ligger på golvet på vinden. Bilden måste också ha varit från förra sekelskiftet.

Hjärtat slår lite fortare och jag blir så himla nyfiken när man hittar sånt här. Gömda skatter i huset man älskar. Jag vill verkligen veta allt om husets historia. Hur såg livet ut på den lilla gården?
När vi hittade den gamla hönsluckan och kättingen som fortfarande hängde kvar på väggen där kon hade stått fastspänd. Då blir allt ännu tydligare. Här fanns det verkligen liv. Det var inte bara ett sommarhus utan någons vardag.

Önskar så att jag kunde forska om husets historia. Få skriva ner allt till kommande generationer. Lite som en husdagbok.

Kanske är det någon som läser det här och känner till mig och vet något om huset. Då får ni hemskt gärna kontakta mig. Allt är nämligen av intresse.

Min egna pesto, (dock utan recept).

Jag ligger hemma och är risig. Ganska rejält faktiskt, men tydligen hindrade det mig inte från att tillverka en pesto tidigare idag. Med feber och allt.

Nu hade jag inte exakt alla ingredienser hemma, men jag tog det som fanns. Blandade t.e.x solrosfrön med pinjenötter och inte fanns det tillräckligt med parmesan heller, så det fick åka med lite manchego ost också.

Peston hamnade slutligen i en pastarätt med bönor från landet och en krämig getost från mina getter, (nä, skoja bara. Only in my dreams.)
Recept bjuder jag inte på. För hur man gör pesto kan man lätt googla fram och själva pastarätten blev faktiskt inte så god. Lite för torrt. Fast alltsammans dög fint. Som sjukling har man inte så höga krav precis.
Nu återgår jag till mitt tv-tittande som mest består av gamla klassiska filmer och dokumentärer. Trevlig kväll allesammans.