måndag 6 januari 2014

Årskrönikan, del 1.

Dags att summera 2013. Alltså tid för reflektion och tid att minnas vad man faktiskt gjorde under året. Det är ju så lätt att glömma.

Förra vintern var det snö, till skillnad mot nu. Det var vackert ute och det blev långa promenader.

  Lillen satt på makens rygg och vaggades till sömns.

Efter att julen hade städats bort blev det tråkigt och naket så jag piggade upp hemmet med blomster. Lätt det bästa knepet mot dystra hem.

Den lille hade fått ny napp i naturgummi. Lite stor var den kanske men lillen tyckte den var smått fantastisk.

Han döptes också. I kyrkan där jag själv en gång hade fått hjässan våt av dopvatten. Kändes fint.

Vi hängde även en del i badhuset. Jag och lillen tyckte babysimmet helt klart var veckans höjdpunkt.

Sen blev det tävlingsdags. Jag som aldrig vinner något kammade hem andra pris med den här bilden på min almanacka som jag köpte här. 

Sen fick jag äntligen ordning på lillens rum. Kändes så himla skönt.

Jag bakade också. I det här fallet blev det citronpaj. En av de bästa desserter man kan tänka sig, enligt mig.

Att hänga tavlor kan vara en konst i sig. Jag är extremt petig när det gäller det och maken min kan få spelet när jag bestämt anser att tavlan faktiskt ska hänga två centermeter mer åt höger. Det är hårfint det där med den perfekta platsen.
Det här året blev det många hål i väggen för jag har nog aldrig hängt om så mycket tavlor, fast det hade ju sin förklaring, (vilket ni förhoppningsvis blir varse om i år).

Jag visade er min ärvda smyckessamling också. Tycker så hemskt mycket om den.

Föräldraledig innebär ju viss frihet, så jag tog mitt pick och pack, inkl babyn och drog till min hemstad. Fick umgås med de bästa och kunde stanna så länge jag ville.

Skaffade mig en Iphone, (sist av alla kändes det som). En helt ny värld öppnade sig och jag tog den här favoritbilden med telefonens kamera. Smått lyrisk över bildkvaliteten. Jämförde så klart med min tidigare telefons urkassa bilder.

Isen låg kvar på havet men solen tittade nyfiket fram och vips...

...så var det påsk och våra vänner kom på besök.

Deras son Harry, (i grönt) och Douglas busade i pyjamas. 

Efter att det skrikit alltför länge i loppis-tarmen åkte jag äntligen iväg och kom hem med den här fina. Länge hade jag letat efter en äldre madonna och fann henne med limmat huvud på Folkets park loppis. 

Det kommer mera...


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar