torsdag 2 maj 2013

Att låta huset tala.


Nu händer det grejer i vårt hem. Vardagsrummet tar nu en ny form som passar huset väldans bra. Lite rakare och striktare former skapas och jag förundras över att jag faktiskt trivs i det. Jag har ju annars under hela mitt liv dragits till den mer pompösa stilen med guld, stuckaturer och böljande former. Såklart ändras en smak under en livstid och under de senaste åren har jag även varit väldigt förtjust i den mer klassiska "torparstilen". Det som känns lite sådär äkta och genuint och det är även så jag har valt att inreda min stuga, eller ja valt och valt. Jag har tagit det som funnits till hands. Alltså möbler som alltid har stått där. Sen har jag adderat med några loppisfynd. Fint som snus med andra ord.

För när jag inreder känner jag verkligen av huset. Jag låter huset tala till mig, (hur flummigt det än låter). Ofta blir det fel men ack så ofta riktigt bra och nu håller det faktiskt på att bli riktigt bra här hemma. För först efter två år ihop förstår jag vad huset vill ha och det är de där strikta och raka linjerna som jag nämnde ovan. Sen måste jag givetvis tvista till det så att det blir jag, så att jag trivs.
För det är ju först då, när man trivs som det blir ett riktigt hem.

Jag tror nog de flesta av er skriver under på det, eller hur!?

3 kommentarer:

  1. Åhhh, ny soffa. =) Vill se mer av vad som hänt i huset... Håller med om att smaken ändras: ibland blir man till och med förvånad över att man helt plötsligt köpt något som för bara några år sedan var helt otänkbart.
    /Frida

    SvaraRadera
  2. Ja, precis. Ett exempel är ju sockerbitshuset i Visby. Aldrig att jag hade tyckt om det för ett par år sen. Men nu tycker jag att det är smått fantastiskt.

    SvaraRadera