torsdag 30 januari 2014

I drömmarnas land.

I natt låg jag och Douglas på en madrass på golvet i hans rum. Han var sjuk och även jag men han behövde mig så jag la mig där, hos honom.

"Jag ligger i det mörka rummet och blundar. Allt är tyst och han är nära. Lyssnar på hans tunga andetag. Ibland vaknar han oroligt till, men när jag lägger min hand på hans bröst blir han lugn och somnar om. Åter tunga andetag. Kroppen slappnar av, hans fötter rycker till, men han sover."

Jag vet faktiskt inte hur han sover. Vet inte hur han andas, hur han rör sig eller låter under nattens tysta timmar. För jag sover aldrig med min son. Han har sovit i eget rum sen lång tid tillbaka och knappt har vi behövt gå in till honom för han har sovit så lugnt och bra. Men den här natten blev det annorlunda och det kändes bra på något sätt, trots att vi båda var sjuka. Det var speciellt att få vara med när han befann sig någonstans där, i drömmarnas land.

Vet att många sover med sina småbarn men jag som inte gör det fick uppleva något alldeles nytt och det var mäktigt och fint... Inte alls så självklart för mig.

3 kommentarer:

  1. Du är fin du Anneli. Tycker om att läsa dina inlägg om livet detta du skrev idag blev jag värm om hjärtat av. kram IS i norr på ön

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack kära du. Blir så innerligt glad att jag kan beröra någon med min text.

      Radera
  2. Mycket fin bild känner igen den.

    SvaraRadera