Fredag-söndag.

Fredag-söndag spenderades på detta vis.

Jag kokade körsbärsmarmelad i fredags. Kändes bra, dels för att det lämnar plats till nya bär i ett överfullt frysfack men framförallt för att det känns alldeles fantastiskt bra att ta hand om det min trädgård faktiskt producerar. Inget slöseri med andra ord.
Sen på kvällen åkte vi till den delen av Öland där jag trivs allra bäst, nämligen den övre delen av ön.

På lördagsmorgonen promenerade vi. Egentligen skulle jag få sovmorgon men jag kunde inte sova så jag följde med ut i den alldeles fantastiska morgonluften. Älskar det förövrigt, att ge sig ut tidigt, tidigt och bara bli ett med naturen när ingen annan är vaken.

Dansbanan i hamnen ligger i ide, men snart blommar det upp. Det är ju faktiskt inte så långt till sommaren. 

Tänk att stå barfota på bryggan, känna brädornas släta och lena yta mot fotens sula. Att kika över kanten, ner i det mörka men glittrande vattnet och veta att det är varmt bara man hoppar i... och sen låta handduken falla mot bryggan, bestämma sig, ta ett steg och hoppa.

Klyva vattnet med fötterna och hamna under ytan, känna vattnets massa sluta sig om kroppen och få en stickig känsla av kallt obehag som en millisekund senare ger en känsla av varmt, härligt och behagligt sommarbad. Ja, se det är grejer det. Längt på det!!

Sen fräste vi upp landet och jag fotade dessa solblekta klädnypor som väntat hela vintern på att få nypa sig fast vid nytvättade lakan.

En gammal, äkta "pippitröja" hängde på en av dörrarna där vi huserade.

På kvällen åkte vi för att titta på lammbebisar. Är ju smått tokig i får så det var ju riktigt mysigt att få gå in till de små liven och få känna och klappa. Sen att få visa lillen känns ju så otroligt kul. Han håller ju på att upptäcka världen just nu och allt är ju så spännande, förutom...

just får!! Den här tackan stod så här jättelänge och kollade på lille D, men han var helt oberörd.

Istället var det halmen som stod för kvällens underhållning, vilket säkert är alldeles förträffligt  i en babyvärld.

Sen åkte vi vidare och fångade solnedgången. Det var verkligen helt perfekt. Varmt, vindstilla och alldeles, alldeles underbart.

De här var också med och njöt vid sjöbodarna.

 Utsikten kunde man inte klaga på.

Inte åt nåt håll.

På söndagen blev det också promenad, men allt som kom med på bild då var sandstranden. På sommaren är det verkligen smockat med folk här. En stor kontrast med andra ord.

Ja, det här var en del av helgen. Härlig var den, mycket tack vare det underbara vädret. För man kräver inte mycket när man varit inbäddad i mörker och kyla och helt plötsligt få känna varma solstrålar på kinden, lätta på dragkedjan och se naturen spira. Nej, då är man verkligen inte kräsen.